Hej mina vänner,för det är ni som läser den här bloggen!!
Jag fick ett papper från uppsala i måndags som oavkortat leder tillbaka till min födelsedag,min 40års dag,som skulle bli så lyckad,och blev väl det på många sätt,men slutade ganska illa kan man säga.Man är ju lite av en struts ibland,man är mitt uppe i ett vägskäl,men stoppar huvudet i sanden för att slippa välja väg.Jag har varit vid vägskäl förr,var för ca 8 år sedan,jag slog näven i bordet rejält och sa till mina barn: nu är det färdigt med att missa bussar,ränna på stan för man inte "kommer hem" mm,så jag visste inte bättre än att jag gick och utbilda mig till undersköterska,och fick lite utlopp för min boring-tid,hände för lite tyckte jag i mitt liv,samtidigt började ungarna "missa bussar",tog sen och körde privat med gamm-gäddan,och inte en billektion på bilskola och körde upp i en klockren uppkörning.nu hade jag växt!!nu kunde de få missa bussar...mamma va där fortare än bussen!! nä då lugna de ner sig,jag blev mormor senare,adde flytta och fick jobb. där stod jag med körkort till ingen nytta...tyckte jag...i en dag: sen jäklar fattade jag att jag kunde åka var jag ville när jag ville,vilken frihet!!Gamm-gäddan på bilden är min mentor,ängel och mitt liv...och mappamia delar den tronen med han.vet allvarligt inte vad jag gjort om jag inte haft dom.Ingen karl,pojkvän,kompis ja ingen alls kan få mig må som dom får mig må.Mår jag lite dåligt räcker det att jag pratar med dom,så mår jag bättre,har jag något skoj att berätta så är dom och mina barn de första som får veta saker!!Nu till Bråkan,ett avslutat kapitel kan tyckas,men hur kan man vara världens finaste människa och samtidigt världens elakaste? Ja visst kan jag med vara elak,men det är då ofta bara sanning från mig som sårar han och andra.jag kan inte gå och kalla folk eller han för fula saker för jag råkar bli sur eller frusterad,eller inte har nåt att komma med.När jag kallar någon en idiot då menar jag det,inte bara vill såra för sen fjäska,en idiot fjäskar jag inte för,så jag passar mig mycket noga med vad jag kallar folk för jag råkar vara på o-humör.Men nu har jag börjat satt mina gränser,sagt ifrån att jag inte accepterar fula ord av bråkan för han råkar va grinig eller dyligt,tycker han om mig så får han säga det och visa det,tycker han inte om nåt jag gör så kan han säga det med till mig men jag tar inte ett enda fult ord mer eller att han klankar ner på mig.Jag är så taggad nu att visa att jag är en bra människa ,ja inte visa han,utan mig själv,för han har tagit en stor bit av mitt självförtroende,att jag till och med hämtat papper på körkortstillstånd för MC och TUNG LASTBIL!!! Det var det jag mena med att jag står vid ett vägskäl nu: ska han få vara kvar i mitt liv efter vad han gjort,bara för jag är egoist och tycker om hans bra sidor och kanske utnyttjar de dagarna då han är go,för då gillar jag han?Vem sa att livet är lätt?Nu ska jag iallafall leva ett riktigt liv!! Med eller utan han.Jag ska läsa till ssk....haha...gud va kul.Jag ska äta mina fjantigt små men egenodlade tomater och ringa mappamia och gamm-gäddan 50 ggr om jag vill och berätta det!!Jag åkte och bada med ungarna idag och insåg va glad jag ska vara åt hem,barn,körkort,bil,dammsugare mm,alla har det inte lika bra.Imorrn ska jag lämna in ansökningarna på mc och lastbil,haha,hålan och bråkan ska få se!! samtidigt som dom ska få se så får jag körkort igen...kan det bli bättre?förena nytta med nöje?Tänker inte stå på samma fläck som de andra gör i 30 år,eller ligga under stenen i 30 år som de säger här....man skäms ju..."ligga under en sten"? jaja,sånt är livet!!
JAG ÄLSKAR ER MINA VÄNNER!!!!!!
UTAN ER STANNAR MITT LIV LITE!!
MED ER LEVER JAG MED KVALITE!!
Hej alla...
